No Bears - Recensioner

...an ambitious, powerful piece...

Panahi is a director who has always mingled fact and fiction, and here the distinction is more addled than ever...

Panahi är så otroligt skicklig på det han gör att den röda tråden hela tiden blir intakt och trots den tunga tematiken bjuds det på en hel del humor och medmänsklighet.

Det är komedi på hög nivå men det är inte roligt längre. Det finns inga lyckliga slut när alla har förvandlats till varandras fångvaktare.

I första hand är detta dock ett filmpussel där Jafar Panahi är den viktigaste pusselbiten.

Den inledande, lätt komiska tonen går efterhand över i en mer tragisk och hotfull, i en invecklad men potent och skicklig film om hyckleri, repressiva traditioner och rädsla och vidskepelse som vapen i förtryckares händer.

...en genreöverskridande metaövning där fiktionen hyser så väl dokumentärt som semidokumentärt berättande, men ännu mer en politisk skröna där byn blir ett slags Iran i miniatyr med medlöpare, maktmissbruk och rebeller.

...är Panahis försök att visa oss vilka enorma konsekvenser fri konst kan få i Iran.

...a complex, mysterious metafiction about the anguish of Iran and the artist working within Iran.

Hopefully No Bears is not the final piece of artfully crafted “propaganda” the director is able to make, nor any socially conscious filmmaker currently experiencing suppression in Iran.

...a complex, mysterious metafiction about the anguish of Iran and the artist working within Iran.

The Iranian master returns with a set of parallel love stories reflecting on superstition and the mechanics of power.

...a picture that’s in keeping with his recent work—circumstances deemed that it just had to be—but one that breaks away from it in ways that yield a work of, yes, astonishment.