Shirley - Recenzje

...lures you back into the frenzy, a play of wits and deception where the game isn’t victory or even solace, really, but a state of survival that feels dementedly, horrifically true.

...a multi-hyphenate head trip, with rambles into murder mystery (...), female intimacy and obsession, the cult of personality, and the life/death sentence of traditional domestic roles in the early Sixties.

With all her depression and drunkenness, Jackson is nobody's fool, and Moss never lets us forget the will of iron inside this often-incapacitated woman...

There’s a hypnotic perversity to the characters and how they interact, never meeting our expectations and Decker’s direction is equally peculiar and unpredictable.

Young and Moss beautifully level-out and make real the uneven relationship that spins out of Shirley and Rose being thrown together.

...it’s directed to create a humidly intense atmosphere of emotional abuse...

Galenskap och skapande i skarpsynta ”Shirley”.

Elisabeth Moss håller en klistrad vid intrigerna.

Vi bør alle prise os lykkelige for at have en skuespiller så nuanceret og interessant som Elisabeth Moss.

The walls might not be able to talk, but they can sag and oppress and vibrate.

...one of the most visually arresting and intellectually provocative films of the year.

...instruktør Josephine Decker [har] skabt et forførende og febervildt røntgenbillede af den indre verden, forfatteren førte ud på papiret.

Den smarta filmbiografin om författaren Shirley Jackson liknar en av hennes egna psykologiska thrillers.

...en spännande mix av avundsjuka, allmän animositet och sexuella lustar.

Det här är ingen rysare även om den ändå, mycket tack vare en obehagligt bra Elizabeth Moss i titelrollen, kryper in under skinnet på oss åskådare.

Det som ger filmen ett mervärde är Elisabeth Moss. Hennes roll är förbehållslöst personlig och allt annat än fåfäng.