Lucky - Kritiken

...the heartrending almost-final movie performance from the then 90-year-old Harry Dean Stanton.

Trots den blytunga frågeställningen om hur vi möter vår egen död är tonen och dialogen rakt igenom lätt, intelligent och väldigt rolig.

Der er ingen twists eller store budskaber, men bare en serie scener med diverse aldrende skuespillere (...) om livets sidste vers og at få det bedste ud af det. Simpelt, sjovt og overraskende rørende.

En af amerikansk films fineste skuespillere imponerer fra graven...

It’s the humblest deep movie of recent years, a work in the same vein as American marginalia like “Stranger Than Paradise” and “Trees Lounge,”...

...a sensitive meditation on the art of dying, of accepting our fate and acting accordingly...

Stanton’s face fills near every frame – a face, famously hangdog even in the bloom of his youth, that is as epic and breathtaking as the desert mountains Lynch lenses at dusk.

Det låter kanske mörkt och trist, men tunga ämnen till trots lyckas filmen hålla en balans med det svåra och det trivsamma, och resultatet är både rart och värmande.

...man mærker hele vejen igennem hans professionelle forelskelse i, betagelse af og simpelthen undren over, hvordan Harry Dean Stanton dog gør det. Hvordan han minimalistisk antispiller sig frem til makismal følelses- og udtryksfuldhed.

...ett värdigt avslut på en lång och imponerande karriär.

Verklighet och fiktion i fruktbart famntag i indie-ikonen Harry Dean Stantons sista film.