Hail, Caesar! [dt./OV] - Kritiken

You can miss or ignore so many of these details and still enjoy the exquisite clockwork mechanism of the movie's plot...

...turns Hail, Caesar! into a grab-bag of ideas in various stages of formation, full of dead ends and seemingly pointless sequences, peppered with out-of-nowhere narration...

...it’s easily the most Coen-y Coen movie they’ve put out. But then, they are stealing from the best.

Hail, Caesar! is a lot of fun, and beautifully crafted, too. One to savour.

Halsbrytande humor...

Hil Cæsar! er brødrenes ubetingede kærlighedserklæring til Hollywood i 50’erne – som altid med ironi og humor. Her boltrer de sig i filmstiløvelser. En kalejdoskopisk overflod af tableauer fra nostalgiens farverige arkiv.

Fortidens store idéer fordrejet gennem Coen-brødrenes nostalgiske kalejdoskop. Filmhistorie og komisk pastiche.

The Coen brothers return in scintillating and provocative form with this complex satire of 1950s Hollywood.

...at its best during its genuinely dazzling riffs on classic MGM set-pieces.

The films within films are expertly done – who knew Channing Tatum could do tap? – and the Coens’ impressively juggle an ensemble cast that also includes Scarlett Johansson...

...skilfully handled, thrilling and often hilarious.

För den filmintresserade är Hail Caesar! en given komedi att se. Filmen är fullproppad med referenser och ju mer du vet om efterkrigstidens Hollywood, desto roligare är det.

Coen-brødrenes sjovt ironiske hyldest til svundne Hollywood er lidt af en trosbekendelse.

...sublima miljöer, färgstarka porträtt och mycket humor.

Den här gången nöjer sig bröderna Coen med att ge oss inblickar i hur det kunde se ut och gå till i drömfabriken för drygt 60 år sedan. För min del räcker det gott så.