Eden - Kritiken

Eden is long, but Hansen-Love's style is so observant and specific that it is always a compelling watch and ends up being sneakily profound.

...a solid, well-acted film sadly bereft of the threat and drama required to truly convey the horror of Chong Kim’s situation.

...a beautiful, evocative essay on youth and experience...

...en gribende og meget tilfredsstillende skildring fra den elektroniske musikscene i Paris...

...en sansestimulerende ode til den franske house-scene i 90’erne, der fik klubgængere til at smide alle hæmninger.

...en slags anti-biopic. Frem for at kæde en række højdepunkter sammen til en historie veksler filmen i roligt tempo mellem festernes og klubbernes musikalske ekstase og hverdagens prosaiske trummerum.

…ömsint betraktelse över åldrande klubbkids.

...en epokskildring som skulle kunna kallas The Last Days of Nu-Disco, för att parafrasera titeln på Whit Stillmans satiriska skildring av New Yorks discofeber.

Filmens spanska titel är La jauría vilket betyder en flock vildhundar. Men att pojkarna skulle vara en ostyrig grupp framställs inte övertygande. Snarare är det samhället som står för det brutalt råa.

Är du ett fan av fransk housemusik från 1990-talet så är ”Eden” årets filmupplevelse.