Climax - Kritiken

Gaspar Noé’s remarkable psychedelic ride is his most focused achievement, a concise package of sizzling dance sequences and jolting developments that play like a slick mashup of the “Step Up” franchise and “Salo, or the 120 Days of Sodom,”...

...Noé’s latest is another gore-soaked trip through our darkest impulses.

...a typically confrontational cocktail of music and horror; a trance-like stew of contorting, krumping, waacking weirdness that drops on its audience like the bucket of blood from 'Carrie'.

Noé is giving us a cinema of sensual outrageousness and excess that makes other films look middleaged and tame.

...mardröm som sätter dig i trans.

Noés förmåga att dekonstruera klassiskt historieberättande och fånga essensen av hur en rytm eller ett rus rör sig genom kroppen är onekligen makalös.

Et psykedelisk mareridt, der går tæt på ungdommens vildskab, fuld af angst og selvdestruktion.

Med stoffets indtog manifesterer alle instruktørens vante elementer sig: sex, vold, død, nihilisme og til sidst en svimlende kameraakrobatik, som selv ikke den smidigste danser kunne gøre kunsten efter.

Filmspråket är verkligen hypnotiserande. Olustigt och vackert som en mardröm man inte vill vakna upp från.

Climax är en filmisk fransk danse macabre à la 2018 vars like knappast har skådats. Den växer från en urspårad fest till en skildring av ett samhälle i upplösning och en studie i mänsklighetens fall.

En omedelbar feel bad-klassiker.

Climax er Noés musikgave til sin egen generation eller måske den mest festlige begravelseshymne nogensinde.

...en hypnotisk upplevelse med en intensitet som saknar motstycke.