Climax - Kritiken

Gaspar Noé’s remarkable psychedelic ride is his most focused achievement, a concise package of sizzling dance sequences and jolting developments that play like a slick mashup of the “Step Up” franchise and “Salo, or the 120 Days of Sodom,”...

...mardröm som sätter dig i trans.

Med stoffets indtog manifesterer alle instruktørens vante elementer sig: sex, vold, død, nihilisme og til sidst en svimlende kameraakrobatik, som selv ikke den smidigste danser kunne gøre kunsten efter.

Et psykedelisk mareridt, der går tæt på ungdommens vildskab, fuld af angst og selvdestruktion.

Noés förmåga att dekonstruera klassiskt historieberättande och fånga essensen av hur en rytm eller ett rus rör sig genom kroppen är onekligen makalös.

Noé is giving us a cinema of sensual outrageousness and excess that makes other films look middleaged and tame.

...Noé’s latest is another gore-soaked trip through our darkest impulses.

...a typically confrontational cocktail of music and horror; a trance-like stew of contorting, krumping, waacking weirdness that drops on its audience like the bucket of blood from 'Carrie'.

...en hypnotisk upplevelse med en intensitet som saknar motstycke.

Climax är en filmisk fransk danse macabre à la 2018 vars like knappast har skådats. Den växer från en urspårad fest till en skildring av ett samhälle i upplösning och en studie i mänsklighetens fall.

Climax er Noés musikgave til sin egen generation eller måske den mest festlige begravelseshymne nogensinde.

En omedelbar feel bad-klassiker.

Filmspråket är verkligen hypnotiserande. Olustigt och vackert som en mardröm man inte vill vakna upp från.