A Chiara - Kritiken

The world looks unbelievably small in the moody Italian drama...

Jonas Carpignano’s impressive, slow-burning drama captures a milieu that is bound by rules that have little to do with the laws of the land. There’s a sparky authenticity to the performances...

...a unique addition to the well-trodden milieu of mafia thrillers, one whose originality is channelled through its Italian neorealist approach.

As a coming-of-age story about a 15-year-old forced to reconsider her place in her family after finally recognizing their place in the world, “A Chiara” can be vague and heavy-handed (even at the same time).

...gripping and unnerving drama...

Chiara spilles af mere eller mindre debuterende og uprøvede Swamy Rotolo, som indtager rollen med stor overbevisning og naturlighed.

Et rørende coming of age-drama om at blive voksen i skyggen af sin families lovbrud.

...ett brutalt ”coming-of-age”-drama om en tonårsflicka som inser att hennes pappa är yrkeskriminell.

Italiensk neorealism firar, får man väl ändå säga, nya triumfer med regissör Jonas Carpignano, som fortsätter att skildra samma samhälle – och delvis samma karaktärer – i Kalabrien som i ”Mediterranea” och ”A Ciambra”.

Det är de här fibrerna i gemenskapen och hur de leder till en människa – precis som vägarna, gränderna, och bakgatorna alla bildar en stad – som Jonas Carpignano skildrar så levande och väl.

Jonas Carpignano verkar i den italienska neorealismens anda och har både ett enastående öra för den lokala dialekten och ett öga för karaktärer.

Upplägget kanske låter som en Hollywoodkomedi, men när miljön är italienska Kalabrien och maffian i fråga är den mäktiga och mycket farliga organisationen ’Ndrangheta fastnar skrattet i halsen.

Rotolo er ganske enkelt blændende som teenageren med hovedet fuld af problemer.

Med samvetskval i fokus avslutar regissör Carpignano sin trilogi värdigt.